Inkommen under 1800-talet (?), bofast.
Fuktig skogsmark i skogsdiken, i körspår och vid skogsvägar, sällan i helt opåverkad mark; även fuktängar och myrkanter, myrdiken, bäckar och rännilar. Svartvide koloniserar snabbt fuktig, blottad jord på hyggen, i grustag och i dikesskärningar.

I kalkfuktängar och källmyrar påträffas svartvide, liksom gråvide S. cinerea, ofta i mycket småvuxna former, ibland bara några decimeter höga småbuskar. Även bladen blir små i den näringsfattiga miljön.

Svartvide upptäcktes på Gotland först sent under 1800-talet. De två tidigaste lokalerna låg vid myrar som tidigare dikats ut. Johansson (1897) angav svartvide från bara nio lokaler, av vilka fyra fanns vid dikade myrar. I dag, däremot, är närmare 800 lokaler noterade. Det är mycket möjligt att svartvide på Gotland är en sen invandrare, inkommen i samband med myrutdikningarna från mitten av 1800-talet. Först en bit in på 1900-talet tog dess spridning riktig fart, gynnad av vår tids maskinella bearbetning av landskapet, som lämnar ytor med fuktig, blottad jord, lämplig för kolonisation.

Inom vissa områden, främst på södra Gotland, är svartvide ännu ovanligt. Den sydligaste lokalen finns i ett grustag i Vamlingbo. Från Gotska Sandön noterades det först 1989 (Ingmansson & Petersson 1989).

ara vanligt svartvide ssp. myrsinifolia är känt från Gotland.