Ursprunglig.
Främst på betade strandängar och på bleke vid stranden, men även på fuktalvar (träskhed), i grustag samt i fuktiga dynsänkor (på Gotska Sandön). Johanssons (1897) ”H. o. d. på stränderna” motsvarar tämligen allmän. Englund (1942) redovisar arten kollektivt från 390 strandavsnitt; flertalet av uppgifterna gäller former i strandängar på den övre landstranden, dvs. troligen i stor utsträckning var. pulchella. I jämförelse med vår frekvens kan detta antyda en viss minskning under 1900-talet. Förmodligen kan orsaken vara det minskade betet på öns strandängar, vilket har missgynnat denna småvuxna växt.