Ursprunglig.
Frisk till fuktig barrskog, främst på sand; enstaka noteringar i kanter av dynsänkor och på torvholmar. Arten verkar vara kustbunden på Gotland och saknas i stort inom öns kalkområden och centrala jordbruksbygder. Äldre fynd inom dessa områden har gjorts i t.ex. Lojsta, Sanda, Eskelhem, Tofta, Visby, Tingstäde och Hejnum. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. I dag är ögonpyrola mindre allmän, vilket innebär en klar minskning under 1900-talet.