Förvildad, tillfällig.
Odlad sedan gammalt på Gotland. Från folkvandringstid, 400-talet e.Kr., finns fynd av förkolnade frön av enkornsvete, emmervete och vanligt vete (T. monococcum, T. turgidum ssp. dicoccum och T. aestivum) från Vallhagar i Fröjel (Helbæk 1955). Vete har emellertid inte varit lika vanligt i odling som de övriga sädesslagen; det nämns inte i Gutalagen, inte heller finns det med i Totts räkenskapsbok från 1485–87 och Linné, slutligen, skrev ingenting om vete från gotländska resan 1741. Däremot samlade Münchenberg vete (från odling) 1701–02.

I våra dagar uppträder vete tillfälligt, åtminstone till vissa växtplatser tydligt fågelspridd, annars mest fröspill (Johansson 1998). Arten är främst sedd i vägkanter, på soptippar (ofta med halm) och ruderatmark, men mer naturligt på fuktängar, under träd och vid ett tillfälle i en skrattmåskoloni.

Speltvete T. aestivum var. spelta har också odlats på Gotland och påträffades. tillsammans med enkornsvete och emmervete, 1965 vid Kaupungs i Ardre i en åker, där vete odlats året innan (Hjelmqvist 1966). På senare tid har odlingen av denna sort återupptagits (nu under namnet dinkel), men vi har inga rapporter om fynd utanför odling.