toppklocka
Campanula glomerata
Ursprunglig, även förvildad.
Förekomsterna på huvudöns nordöstra del och på Fårö rör säkerligen den ursprungliga underarten ängstoppklocka ssp. glomerata, medan övriga fynd troligen i regel hör till den odlade och förvildade prakttoppklockan C. glomerata ’Superba’. Tyler (1999) fann inga kollekter av den senare i offentliga herbarier, varför äldre fynd nog i regel gäller ängstoppklocka. Johanssons (1897) ”H. o. d. på n. ö. Gotl.” gäller säkerligen denna underart. Våra inventeringar tyder på att arten sedan slutet av 1800-talet minskat på norra Gotland men etablerat nya bestånd på södra delen av huvudön.
Första fynd
Bartholin (1662): från Fårö under Fuirens och Sperlings resa på Gotland 1623. Uppgiften avsåg förmodligen underarten ängstoppklocka ssp. glomerata, som ännu förekommer på Fårö.
Utbredning
Mindre allmän, 42 kartblad, 79 km2-rutor.
