Ursprunglig.
Öppen till halvöppen, torr till frisk skogsmark: gles tallskog, hällmarkstallskog, ängsbarrskog, barrblandskog och lövskog; även mer öppet på sandiga ljungytor och vägkanter. Johansson (1897) angav frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Gullris är mycket ojämnt fördelad på Gotland; inom barrskogsområdena är arten mycket allmän (vilket får genomslag i andelen provrutor med gullris, 2,7 %), i andra delar är den sällsynt. Som ett medelvärde stämmer nog Johanssons bedömning även i dag.
Endast vanligt gullris ssp. virgaurea är känt från Gotland.