Ursprunglig eller gammalt ogräs.
Åkervinda växer dels i kulturmark, som ett konkurrensstarkt ogräs: gårdsmiljö, trädgårdar, åkrar, åker-, dikes- och vägkanter, beten, ruderatmark och soptippar, dels i naturlig vegetation: alvarmark (oftast något fuktig), hällmark, torrängar samt sand- och grusstränder. På alvarmark är den ofta extremt lågvuxen (se Staffan Rosvalls illustration på omslaget till Rindi 1994 nr 1), och dessa förekomster skulle kunna vara ursprungliga; alternativt har arten utvandrat dit från kulturmarkerna. Den ganska höga andelen provrutor med åkervinda visar att den är allmän. Johansson (1897) uppgav åkervinda som ”Allest.”. Detta är kanske något överdrivet numera, eftersom åkervinda inte rapporterats från alla kartblad.

Arten representeras på Gotland av två varieteter: vanlig åkervinda C. arvensis var. arvensis (som sannolikt står för huvuddelen av uppgifterna) och smalbladig åkervinda C. arvensis var. linearifolius.