Ursprunglig.
Öppen, torr till frisk, kalkrik miljö: kalkhällmark, torrängar, gles hällmarkstallskog, fårbetesmark, strandängar och grustag. Någon gång i kalkfuktängar, på bleke och i vägrenar. Kortbladig spåtistel växer ofta rikligt på öppen strandklapper och torr grusmark. Den har en tydligt kustbunden utbredning, särskilt framträdande på västra sidan, från Klinte till Fårö. Troligen var detta tidigare den vanligaste underarten; i dag är gränserna mellan underarterna inte så tydliga.
Första fynd
Johansson (1910b) skilde ut långbladig spåtistel ssp. longifolia (då som var. intermedia) från huvudformen, som således motsvarade kortbladig spåtistel ssp. vulgaris. Denna senare underart samlades tidigt (troligen på 1830-talet) på öppna fält utanför Visby (C. Säve i VI).
Utbredning
Tämligen allmän, 137 kartblad, 588 km2-rutor.
