Inkommen, bofast.
Företrädesvis på öppen, kulturpåverkad mark: väg-, åker- och dikeskanter, torräng, odlad myr, åkervallar, soptippar och annan ruderatmark, grus- och sandtag, igenväxande gräsmark; även i ängen. Troligen inkommen under första hälften av 1800-talet, kanske liksom i Småland genom ökad vallväxtodling (jfr Edqvist och Karlsson 2007). De tidigaste uppgifterna (Slite 1841, Visby, Almedalen 1855 och hamnen 1862) refererar till hamnar, och arten kan ha introducerats genom fröspill vid lossning av vallfrö, kanske även genom barlast.

Stormåra är en storvuxen, konkurrensstark art som tål igenväxning bra. Att den är allmän på Gotland framgår också av andelen provrutor. Arten har uppenbarligen ökat sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav den som ”På n.v. delen … täml. allm.; … I öfrigt h. o. d.”. 
Endast vanlig stormåra ssp. erectum är känd från Gotland.