palsternacka
Pastinaca sativa
Mer information om arten

Förvildad, även sent inkommen, bofast.
Karakteristisk vägkantsart, framför allt i grusiga vägrenar och vägskärningar; även i grustag, en uppgift från en havsstrand. Arten var i stark spridning, i synnerhet längs vägar, under 1900-talet. Den växer ibland i mycket rika bestånd, som efter några år kan minska eller försvinna. På mellersta och södra Gotland är den ganska ojämnt spridd.

I början av 1900-talet uppmärksammades en hårig form av palsternacka på stranden söder om Slite, här ”med hufvudformen” (Fries 1917). Då var den troligen relativt nyinkommen, förmodligen med hamntrafiken. Den har sedan spritt sig på norra Gotland. I Flora Nordica (Jonsell & Karlsson 2010) skiljs denna form inte från huvudformen. Vi redovisar här den håriga formen som vildpalsternacka ssp. sylvestris och håller den således skild från vanlig palsternacka ssp. sativa.

Första fynd

Säve (1837, i övers.): ’i åker nedanför Högbro i Roma’. Samlad där, troligen på 1830-talet (i övers.): ’i liten åker mellan Roma Kloster och Högbro vid vägen, Roma socken’ (C. Säve i VI). ”Någon gång förvildad” skriver Eisen & Stuxberg (1869). Johansson (1897) beskriver arten som sällsynt, ”möjligen spontan” på en stenig strandavsats vid Själsö i Väskinde, i övrigt förvildad, ”flerstädes” (motsvarande mindre allmän). Samlad 1701–02 av Münchenberg (i övers): ’i trädgårdar’.

Utbredning

Tämligen allmän, 119 kartblad.

karta