Ursprunglig, ibland även förvildad.
Ursprunglig på soliga kalkmarker och i kalktallskog, ofta riklig. Ibland även i vägkanter och andra kulturnära miljöer, förvildad från närliggande trädgårdar, där kungsmynta odlas som vacker kryddväxt, omtyckt av humlor och fjärilar. Smärre bestånd med vita blommor påträffas någon gång, t.ex. på Herrgardsklint (Larsson 1994).

Johansson (1897) listade sju lokaler: L. och St. Karlsö, Stenstugu i Fröjel, Tonnklint i Lojsta, Torsburgen, Bunge samt Ar i Fleringe. Kungsmynta finns kvar på samtliga, undantaget Stenstugu (den finns dock någon km bort) och Ar. Sedan dess har rika lokaler påträffats framför allt i hällmarkstallskog i ett större område i Etelhem, Garde, Alskog, Ala och Buttle. Troligen handlar det om gamla lokaler, kanske rikare nu än förr. Den verkliga spridning som skedde under 1900-talet har nog ägt rum från odlade bestånd.