Ursprunglig. 
Växer främst med blåtåtel Molinia caerulea (och älväxing Sesleria uliginosa) i lågvuxen tallsumpskog i kanter av agmyrar, källmyrar och kalkgräsmyrar, men även i fuktängar, fuktmarker och fuktiga skogar. Ofta antecknad i fuktiga delar av ängen. Loppstarr har till synes samma frekvens nu som vid 1800-talets slut, då Johansson (1897) angav att arten var allmän. På Gotland kan vi alltså inte se den starkt vikande tendens som noterats på fastlandet, där loppstarr växer mer i miljöer som är hävdberoende.