Kulturföljeslagare.
Diken, grustagsbottnar, fuktgropar i åkrar eller körvägar, brännfläckar, trädgårdsland, företrädesvis i blottad näringsrik jord. Under 1800-talets första hälft var kantdunört känd från tre socknar; under senare hälften tillkom ytterligare 13. Arten ökade starkt under 1900-talet och finns nu från Sundre till Fårö (men saknas på Gotska Sandön). Den är dock ojämnt spridd och inte vanlig i skogs- och alvarmarker. Hur länge arten funnits på Gotland kan vi inte säga; den snabba spridningen sedan 1850 kanske indikerar att den inkommit tidigt under 1800-talet.
Första fynd
Murbeck (1886, E. adnatum): Eke, Hemse, Gannarve, Eksta, L. Karlsö, Klinte, Klintehamn och Sicklings, Visby, Länna samt Dalhem. Äldre uppgifter, exempelvis hos Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) och i Säve (1837) kan avse såväl E. tetragonum som E. lamyi. Tidigast samlad 1829, Eksta, L. Karlsö (Myrin).
Utbredning
Tämligen allmän, 119 kartblad, 261 km2-rutor.
Lokaler
äldre uppgifter (fram till 1886):
– Eke, 1841 (P.C. Afzelius i UPS det. S. Murbeck 1886).
– Rone, Ronemyr, 1865 (Wö i VI).
– Hemse, Gannarve, 1852 (Wö i UPS det. S. Murbeck 1886, VI).
– Eksta, L. Karlsö, 1829, se primäruppgift, 1834 (C. Säve i UPS det. S Murbeck 1886, VI [utan datum]).
– Klinte, 1861 (K.F. Thedenius i OHN); vid Sicklings, 1842 (C. Hartman i UPS det. S. Murbeck 1886).
– Sanda, vid vägen nära Klintehamn, i ett åkerdike, 1881 (M. Lönnroth i UPS det G.. Samuelsson 1913).
– Visby, söder om Visby, i åkerdiken, 1881 (R. Hartman i UPS); österut, i Fristedts trädgård, 1871 (Wö i VI); Länna, 1884 (T. Sillén i LD vid. S. Snogerup 2004).
– Bro, Tors, 1884 (K.N. Berg i Norrköping), 1885 (K. Jonsson i Norrköping).
– Lärbro, Träskmyr, 1855 (Wö i VI det. S. Murbeck 1893).
