Förvildad, bofast.
Vid Endre finns rotkörvel kvar från tidigare odling, medan introduktionen i Lärbro är höljd i dunkel. Den kan ha odlats i någon av gårdarna i närheten, liksom i Endre, men kan också vara introducerad genom bruksparken eller hamnen vid Storugns. Växten är konkurrenssvag och beteskänslig och hotas därför av såväl igenväxning som avbetning.
Första fynd
Matsson (1895 s. 65): från Gamla Hulte i Endre, ”Från början odlad och sedermera bibehållande sig. Funnen härstädes redan föregående år af stud. Vestergren.” Samlad på platsen 1894 (TV i GB, LD, OHN, S, UPS). En uppgift från 1988 kan kanske avse samma plats: vid en f.d. gård, som övergavs vid mitten av 1950-talet, 400 m SO St. Endregårde 1:6, i kanten av en körväg samt ute på naturbetesmark, ett rikt bestånd (165898 638944 JP; Petersson 1989), samt ett ensamt exemplar i kanten av en betesvall 150 m VSV om huvudbeståndet (165883 638938 JP). År 1996 räknades minst 277 exemplar, men år 2007 bara ett 20-tal (JP). Belägg härifrån 1991 (T. Elfström m.fl. i GB vid. L. Fröberg 1999).
Tidigast samlad 1885 vid Storugns i Lärbro (Bergman i S). Under 1984 påträffades en ny förekomst ca 1,5 km söder om Storugns, i kanten av en hage som då betades (167835 641485 GF; Petersson 1989). När betet upphörde bredde rotkörvel ut sig, 1500–2 000 ex. 1996 (JP), men den har sedan hämmats av den följande igenväxningen (JP 1999).
Utbredning
Sällsynt, 2 kartblad, 2 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983: – Endre, se primäruppgift. – Lärbro, se primäruppgift.
Äldre uppgifter: – Endre, se primäruppgift. – Lärbro, se primäruppgift.