Förvildad, även kvarstående, bofast.
Vägkanter och dikesrenar, torr ängsmark, skogsbryn och ljusöppen skog; även på skräphögar, jordhögar, odlingsrösen och ödetomter. Odlad art som ger rikligt med frukt och förmodligen sprids med fåglar (Johansson & Larsson 1996), men även med utkast. Ett antal förekomster vid militärförråd långt från bebyggelse tyder på att arten även sprids med biltransporter; troligen har frukter fastnat på bildäcken.
Funnen under Projekt Gotlands flora från Sundre till Fårö. Särskilt rika bestånd fanns 1993 i tallskogen (nu avverkad) 100 m söder om avtaget till grottorna, Lummelunds bruk, Lummelunda (16549- 64040- TK i S; Johansson & Larsson 1996).
Första fynd
Gotlands Botaniska Förening (1994) i Förteckning över Gotlands kärlväxter, mer ingående hos Johansson & Larsson (1996), som rapporterade 21 lokaler. Armeniskt björnbär odlades i DBW:s botaniska trädgård redan 1895 (H. Pettersson i OHN). Tidigast samlades den vid gamla stallet, Lummelunds bruk, Lummelunda, 1964 (C.F. Lundevall i LD det. A. Pedersen 1991), men på denna plats var den möjligen odlad. Som säkert förvildad först samlad vid Själsö i Väskinde 1966 (E. Wieslander i LD det. A. Oredsson).
Utbredning
Mindre allmän, 41 kartblad, 64 km2-rutor.
Lokaler
äldre uppgifter:
– Väskinde och Lummelunda, se primärfynd.
– Fårö, Raudstajnsstrand, 1979 (GF i LD det. A. Oredsson 1981).
