ekbräken
Gymnocarpium dryopteris
Ursprunglig. Granskog, gärna något fuktig sådan (ofta med lövinslag och med örtrik bottenvegetation) eller blåbärsgranskog (ofta med inslag av tall). I torrare granskog främst i skuggiga lägen. Underlag sand eller mullrik lerjord. Också på torvjord i skog på utdikade myrar. På Gotska Sandön i lövskog innanför randdynen.
Merparten av dagens lokaler finns i granskogarna på östsidan av mellersta Gotland, på friskt till något fuktigt sandunderlag. Johansson (1897) rapporterade ekbräken från 20 lokaler. Att antalet uppgifter är större i dag beror troligen bara på en fullständigare genomforskning av Gotland.
Första fynd
Säve (1837). Samlad på 1830-talet i mossrik skog bortom Romamyr i Roma (C. Säve i VI).
Utbredning
Mindre allmän, 60 kartblad, 120 km2-rutor.
