Ursprunglig.
Praktsporre växer i frisk till fuktig tallskog, ängen, kalkfuktängar, myrlaggar och källmyrar. Den kännetecknas, enligt Wahlenberg, förutom av blomningstiden av tjock och stadig stjälk, halvtums breda blad som sitter tätt tillsammans nertill, blommor som sitter så tätt i axet att man inte kan se axspindeln, trubbigare, kortare och bredare kalkblad, sidoställda kalkblad som pekar mer neråt samt kortare och tjockare sporre.

Vitblommiga individer förekommer, men inte lika ofta som hos vanlig brudsporre (Larsson 1994).

I dag är skillnaden i blomningstid och biotopval mellan de två underarterna delvis upplöst; vanlig brudsporre kan blomma lika sent som praktsporre, och den kan även växa i samma biotoper (men Wahlenberg skrev att densiflora växte tillsammans med conopsea, fast de hade olika blomningtid). Praktsporre är på det hela taget enhetlig, väl karakteriserad av Wahlenbergs beskrivning. Men vanlig brudsporre ssp. conopsea är mycket variabel, och variationen i dess egenskaper sammanfaller delvis med praktsporrens. En enskild planta kan ofta inte gå att bestämma till underart (detta framgår av att ungefär hälften av de brudsporrar som noterats i provrutorna bara har noteras som art).

Johansson (1897) beskrev praktsporre som tämligen allmän. Praktsporre har ökat på Gotland och måste nu karakteriseras som allmän.