porslinshyacint
Puschkinia scilloides
Mer information om arten

Förvildad, bofast.
Odlad; tidigaste uppgift därom från Klinte prästgård 1923. Arten sprider sig snabbt med frö (Johansson 1998) till omgivande mark, särskilt på vägkanter, vid trädgårdar och på kyrkogårdar; däremot finns relativt få rapporter om förekomster på trädgårdsutkast. Porslinshyacint trivs utmärkt i gräsmattor; fröspridning förefaller gynnas av gräsklippning. Arten har blivit allt vanligare i naturen under 1990-talet och framåt och är troligen underrepresenterad vid vår inventering, dels eftersom spridningen började så sent, dels eftersom det är en tidig vårväxt.

Blomfärgen är mycket ljust porslinsblå, som det svenska växtnamnet anger, men plantor med rent vita blommor finns sällsynt (Larsson 1994).

Första fynd

Larsson (1992): Södra och Östra kyrkogårdarna i Visby 1991. Tidigast noterad spridd utanför trädgårdar vid f.d. affären och Smiss i Vall 1983 (165195 638015 resp. 165157 638177 BGJ).

Utbredning

Mindre allmän, 36 kartblad, 48 km2-rutor.

karta