Inkommen, bofast.
Förekommer främst i dikade myrar på kanal- och dikeskanter, i blottad myrjord och i torvgravar. Johansson (1897) angav arten som i sen tid inkommen vid myrarnas avtappning. Enstaka fynd har gjorts på ruderatmark. Under Projekt Gotlands flora noterad från socknarna Stånga, Etelhem, Garde, Sproge, Hejde, Atlingbo, Vall, Visby, Vänge, Sjonhem, Halla, Viklau, Ganthem, Gothem, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Boge, Lärbro, Fleringe och Rute. Förutom från några av dessa socknar har tidigare växtplatser noterats i Havdhem, Hablingbo, Fardhem, Ardre, Eksta, Fröjel, Eskelhem, Akebäck och Väskinde (Johansson 1897, 1910b, Fries ms).
Endast ssp. norvegica är känd från Gotland.
Första fynd
Eisen & Stuxberg (1869): ”Ronemyr (Adj. Vestöö); Vängemyr [Brogardsmyr] allmän enligt Studd. Jonsson och Ekman.” Samlad redan 1865 i Ronemyr, Rone (leg. Wö, belägg sett av K. Johansson enligt Johansson 1897), samma år även i Visby (P.C.W. Molér i S, som P. intermedia, ombestämd till P. norvegica av T. Karlsson 2001).
Utbredning
Sällsynt, 24 kartblad, 30 km2-rutor.
