Ursprunglig.
Företrädesvis i källmyrar och axagmyrar; även agmyrkanter, kalkgräsmyrar samt grustag med framsipprande vatten. Under Projekt Gotlands flora noterad från källmyrarna på Lojsta hed och norrut till Fårö. Johansson (1897) och Ljungqvist (1927, 1929) angav även förekomster från f.d. Mästermyr i Silte och Hemse, och det finns belägg från Stangmyr i Stånga 1930 (Fr i OHN, UPS). Frekvensen bedömdes av Johansson (1897) som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Under 1900-talet minskade storsileshår på Gotland, troligen som en följd av utdikningen av våtmarker.