Ursprunglig.
Företrädesvis i torr och ljusöppen mark, betad som obetad: ängsmark och hällmark, gles barrskog, ängsblandskog, lövskog och ängen; även i vägkanter, kanalkanter och dikeskanter samt vid stigar och körvägar. Ibland finner man rika bärlokaler i gamla, inte alltför igenvuxna grustag. Den höga andelen i provrutorna visar att smultron är en av de vanligaste arterna i det gotländska landskapet. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer också i dag.