Ursprunglig, även förvildad.
I agmyrskanter, vätar, fuktsänkor och fuktmarker på alvarlika kalkhällmarker. Dess-utom spridd från odling till främst vägkanter (Sundre, Burs, Visby, Gammelgarn och Fårö; dessa lokaler är ej markerade på utbredningskartan). Tok upptäcktes sent på Gotland, varför jämförelser över tid ej är möjliga. Den kan möjligen tänkas öka då betet upphör på utmarkerna. På Hejnum hällar har betet i stället ökat under senare år. Vilken effekt detta har haft på bestånden av tok är ej känt.
De naturliga bestånden tillhör underarten ölandstok ssp. fruticosa. Det är inte klarlagt om de förvildade också tillhör denna underart eller om de tillhör sydtok ssp. floribunda.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 4 kartblad, 12 km2-rutor, dessutom förvildad i 5 kartblad, 5 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983 (naturliga förekomster):
– Fole, Lillhajd, i södra kanten av vät, ca 1989 (166650 639711 AL).
– Hejnum, Kalvskogshajd, spridd, ca 1989, 1990 (från 166645 639780 till 16663 639855 AL, JP), här först sedd 1949 (Pettersson ms); 800 m VSV Riddare, SV landsvägen, vid liten myrmark, ca 1989 (166652 639960 AL); Hejnum hällar, från 2 km OSO kyrkan (167046 639769 JP) rikligt spridd till just N vägen mot Kallgatburgs naturreservat (166940 640024 IE), i området först sedd 1907 (se ovan).
äldre uppgifter: Hejnum, se primäruppgift samt ovan.
osäkra eller oriktiga uppgifter: En kollekt har tagits i Visby, 1869 (Björklund i S), men flera arter, som det är osannolikt att finna på ön, har samlats av samma person, varför riktigheten i hans fynd måste ifrågasättas.
