Ursprunglig.
Gotlandssippa växer på öppen hällmark eller i hällmarkstallskog. Den håller sig till torrare partier nära enbuskar och undviker plana, sprickfria ytor. Den sprids till platser där vegetationen är något störd och växer t.ex. även i vägkanter. Förekomsten på Torsburgen har överlevt skogsbranden 1992, som tycks ha börjat nära gotlandssippans växtplats och därför inte brände av humuslagret lika kraftigt där som längre norrut.
På den stora lokalen vid Russvätar i Ardre, där gotlandssippa först upptäcktes, ökade den starkt under 1900-talet. Johansson (1912) skrev att han i maj 1911 såg ”hundratals blommor i sina tidigaste utvecklingsstadier”. Han nämnde att lokalen låg i närheten av ett mjölkningsställe, så man får utgå från att den då betades av kor. Efter upphört skogsbete ”för 20–25 år sedan” noterades gotlandssippa vara i stark spridning 1945 (Pettersson ms). Lindell (2007) angav att fler än 10 000 plantor fanns i området, och vid en inventering 2009 inräknades närmare 39 000 blommande exemplar (Petersson 2009c). Utgående från siffror framtagna i Lindells pågående rutinventeringar beräknades den sammantagna populationen år 2009 för denna växt till ca 140 000 plantor (inklusive de vegetativa; Petersson 2010b). Lindell (1996, 1998) har undersökt släktskapsförhållandena med närstående arter och har under senare år även följt beståndens utveckling. Ett åtgärdsprogram har tagits fram (Lindell 2007).
Gotlandssippa är endemisk för Gotland, ingår i EU:s art- och habitatdirektiv och är fridlyst.
Första fynd
Johansson (1912): från Ardre, varifrån han 1910 hade fått blommor ”till påseende” av K. Sundahl, som berättade ”att befolkningen talat om en blåklockliknande växt som förekom i närheten av ett mjölkningsställe i skogarna upp emot Herregårdsklint”. Växtplatsen motsvarar säkerligen dagens vid Russvätars naturreservat, där arten numera är riklig.
Utbredning
Sällsynt, 5 kartblad, 11 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983 (de flesta i Petersson 2009c):
– Ardre, Vitvär, på öppet sandfält, 14 ex. i blom 2009 (167566 636141 JP), här först noterad vid ett sommarhus i början av 2000-talet, möjligen ditkommen med frön som fastnat i hundpäls vid jakt nära Russvätar (MaN, ÅN; Petersson 2006); N Botvalde vid radiomasten, 991 ex. i blom 2009 (centrum 167266 636548 TR, JP, TL), härifrån först rapporterad av Nilsson & Gustafsson (1978), men troligen sedd redan 1939 (Pettersson ms, Pettersson & Curry-Lindahl 1946); S Petsarve klint, på vägrenar, 229 ex. i blom 2009 (167511 636488–167569 636510 JP), här sedd med 2 ex. redan 1939 (Pettersson ms); Russvätars naturreservat med omgivningar knappt 39 000 ex. i blom 2009 (upp till 600 m bredd i S–N: 167538 636604–167654 636627 BJ, JP), ursprungslokal sedd före 1910 (se ovan); knappt 2 km NO Bringsarve, 162 stjälkar 2010 (ca 167530 636704 LIL, MLn; Petersson 2011).
– Gammelgarn, Millklint, 66 ex. i blom 2009 (167582 636794 JP), ”är känd sedan en tid” (LIL, MLn; Petersson 2006); V Hällträsk, 3 ex. i blom 2009 (167888 637199 TL, JP), rapporterad först av Pettersson (1966, då växt-platsen tillhörde en gård i Östergarn); här har bete återupptagits och gotlandssippa förefaller ha gått tillbaka.
– Kräklingbo, Torsburgen, 200 m N Ardre luke och V stigen norrut, 68 ex. i blom 2009 (167540 636854 JP), upptäckt före 1971 (Nilsson & Gustafsson 1978, Rosvall 1986).
äldre uppgifter:
– Ardre, N vägen till Gammelgarn, i sandig ren granskog, 1942 (Pettersson ms), i övrigt se ovan och primäruppgift.
– Gammelgarn, V Hällträsk, se ovan.
– Kräklingbo, se ovan.
oriktiga uppgifter:
Arten anges från Othem av Nilsson & Gustafsson (1978), vilket är felaktigt (Rosvall 1984).
