Ursprunglig. Mindre allmän.
Öppen, torr till frisk (fuktig), något kulturpåverkad miljö: dikes- och vägkanter, gräsmark, ängen och ogödslad slåttervall; någon gång buskmark vid åkrar, torrängar, betad ljung- och gräsklädd sandmark samt gläntor i frisk blandskog. Underarten uppmärksammades sent under våra inventeringar och har rapporterats bara från 18 växtplatser (6 kartblad, 15 km2-rutor) under Projekt Gotlands flora. Vi bedömer emellertid att av de fynd som rapporterats utan angiven underart är ytterligare drygt 40 ängstoppklocka. Säkra fynd har noterats i socknarna Lärbro, Fleringe, Rute, Bunge och Fårö. Förmodligen är det denna underart som rapporterats från Hörsne, Ekeby, Boge, Othem, Hellvi och Hangvar. Tyler (1999) kontrollerade kollekter i herbarier (LD, S, UPS), där det fanns exemplar från Gothem, Bro (Halner), Boge, Othem, Lärbro, Hangvar, Fleringe, Rute, Bunge och Fårö; ängstoppklocka är även samlad från Tingstäde (OHN) och Källunge (VI).
Första fynd
Bartholin (1662): från Fårö 1623, se ovan. Uppgiften bör vara baserad på ängstoppklocka; denna underart angavs explicit först hos Tyler (1999, prickkarta) från norra delen av huvudön samt från ön Fårö. Tidigast samlad vid kyrkan i Rute (utan årtal, C.A. Agardh i LD det. T. Tyler 1998).