duvvicker
Vicia hirsuta
Ursprunglig.
Duvvicker växer oftast i något kulturpåverkad ängsmark och i betesmark, men finns också i åkerkanter, vid gårdar och annan kulturmark samt på jord- och skräphögar. Troligen oförändrad eller något minskande frekvens under 1900-talet; enligt Johansson (1897) förekom duvvicker ”Allest.”.
Första fynd
Wahlenberg (1806): ”sällsynt”. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg. Frön från järnåldern påträffades vid utgrävningar av Vallhagar (Helbæk 1955).
Utbredning
Allmän, 168 kartblad. Provrutor: 1,4 %.
