liguster
Ligustrum vulgare
Mer information om arten

Förvildad, även kvarstående, bofast.
Öppen till halvsluten, torr till frisk miljö, mest på kalk: hällmark, hällmarkstallskog, torrängar, väg- och åkerrenar. I dessa miljöer är liguster troligen fågelspridd (arten sätter ofta rikligt med frukt). Arten påträffas även kvarstående i gamla trädgårdar samt på utkast och soptippar. Petterssons (1958 s. 64) utsaga att ”arten kommer att bli allmän över stora delar av ön” har bekräftats på endast 50 år. Arten kan bilda täta snår som tränger undan naturlig vegetation. Fortfarande finns de tätaste bestånden öster om Visby samt i Hangvar, Hall och Lärbro. En fortsatt kraftig spridning med fåglar kan förväntas. Det vore önskvärt att begränsa spridningen, men genom att liguster odlas på många håll och fåglar äter bären är det svårt att genomföra.

Första fynd

Pettersson (ms 1945): väster om Allkvie änge i Endre samt på ett litet hällområde i skogen norr om Träskmyr i Hangvar (Lärbro angavs, men beskrivningen utesluter denna socken). I tryck först hos Pettersson (1958 s. 64), där utbredningen har vidgats till hela området öster om Visby i socknarna Follingbo, Endre och Hejdeby. Då var arten även känd från Kappelshamn i Hangvar. Tidigast samlad vid Ajmunds i Roma 1886 (J. Schenholm i VI), men det materialet kan ha varit odlat. Som angiven förvildad först samlad vid en f.d. byggnad i Othem 1902 (KJ i UPS).

Utbredning

Tämligen allmän, 135 kartblad, 654 km2-rutor.

karta