Ursprunglig.
Sandiga och grusiga kalkhällmarker, kalkflis; ibland på grus och på sandbackar samt i f.d. grustag. Arten är svår att bestämma och har med all säkerhet förväxlats med den först i slutet av vår inventeringsperiod uppmärksammade grå småfingerört P. subarenaria (belägg av gråfingerört från inventeringsperioden finns endast från Hejdeby, Stenkyrka, Othem, Lärbro, Hangvar och Fleringe, fördelade på sju kartblad). Inkomna rapporter visas i vidstående karta, vilken troligen även innehåller noteringar för grå småfingerört. Att döma av äldre, granskade belägg av gråfingerört förekommer båda arterna inom samma områden. Gråfingerört påträffades emellertid inte i någon provruta, medan grå småfingerört noterades i 28, vilket innebär att gråfingerört är den sällsyntare arten.
Första fynd
Johansson (1897) redovisade *incana som en varietet av P. minor [småfingerört] och angav Afzelius (1844) som primäruppgift (”P. subacaulis” från Kålmans i Burs och L. Karlsö, Eksta). K. Lönnroth samlade material från Kålmans i Burs 1849 (i UPS); på arken finns två exemplar gråfingerört och två exemplar småfingerört P. verna (M. Aronsson i brev).
Det var först hos Johansson (1905b) som gråfingerört gavs dagens avgränsning. Han beskrev förekomsten av grå småfingerört, som han tolkade som en hybrid mellan gråfingerört och småfingerört (i övers.): ’Då P. arenaria Borkh. [gråfingerört] är tämligen allmän i hela området och förekommer på samma ståndorter som P. verna [småfingerört] är hybrider inte särskilt sällsynta.’ Han skrev att armarna på bladens stjärnhår är 10–20 hos gråfingerört; Leht & Paal (1998) anger 19,2 som medelvärde, medan medelvärdet hos grå småfingerört är 6,1. Detta tyder på att Johansson avgränsade gråfingerört på ungefär samma sätt som vi gör i dag.
Utbredning
Troligen sällsynt, osäker fyndstatus (60 kartblad, 157 km2-rutor).
