Ursprunglig (?), gammal kulturföljeslagare.
Möjligen ursprunglig på driftvallar, i synnerhet på uppkastad tång, och fuktig näringsrik ängsmark vid stränder. Mycket vanlig i kväverik kulturpåverkad mark vid gårdar, på betesmark och vägrenar, ibland i åkerkanter. Ibland ett svårt trädgårdsogräs. Livskraftiga jordstammar gör att den lätt sprids med jord- och trädgårdsutkast.

Allmän över hela Gotland, även Gotska Sandön, Fårö (men här endast kulturspridd). Strandförekomsterna (utom Gotska Sandön) redovisades hos Englund (1942): hela kusten så när som på västkusten från Västergarn till Hall, där det endast fanns strödda förekomster. Frekvensen i dag mot svarar knappast Johanssons (1897) ”allest.”. Troligen minskade brännässla under 1900-talet, förmodligen p.g.a. minskad djurhållning på gårdarna samt mer sluten gödselhantering. Bara underarten vanlig brännässla ssp. dioica är känd från Gotland, och den helt dominerande varieteten här är ogräsnässla var. dioica.