Ursprunglig.
Fuktig löv-, bland- och tallskog, fuktiga gräsmarker, fuktmarker, kärr, diken, fuktiga körvägar; ofta noterad i ängen. Någon gång i källmyr, myrkanter, frisk ängsbarrskog och hagmark. Enligt Martinsson (1997) ingår tuvtåtel som ett dominant inslag i ”sumptallskog av blåtåtel-typ”, en våtmarksmiljö som uppskattas till 2 619 hektar på Gotland, samt i ”fuktäng av tuvtåtel-typ” 138 hektar. Den höga andelen av provrutorna tyder på spridda och utbredda bestånd på Gotland. Johansson (1897) bedömde att arten fanns allestädes. Den höga andelen provrutor med tuvtåtel tyder på oförändrad frekvens i dag.

Endast vanlig tuvtåtel ssp. cespitosa är känd från Gotland.