Ursprunglig.
Strandängar (dominerande). Englund (1942) angav rödsvingel som typisk art i den övre landstranden, där den är särskilt framträdande på friska, men inte blöta ängsstränder. Han noterade arten på 596 strandavsnitt, vilket innebär att rödsvingel då var den mest frekventa arten i Gotlands strandvegetation.

Rödsvingel är också mycket vanlig på betesmark, torrängar, gräsmarker, hällmarker, alvar; även väg-, dikes- och åkerkanter; ofta antecknad i ängen. Den odlas i vallar och i gräsmattor, och en del av dess förekomster i kulturmiljöer är säkerligen spridda från odling.

Rödsvingel är mycket mångformig på Gotland, och fyra underarter redovisas; tre av dem är emellertid mycket specialiserade i sitt val av växtplatser, och det är bara den fjärde, vanlig rödsvingel ssp. rubra, som är allmän. Även gråsvingel F. arenaria räknades tidigare som en underart av rödsvingel.

Den höga andelen av provrutorna visar att rödsvingel även har utbredda bestånd i andra miljötyper än på stränderna. Johanssons (1897) ”Allest.” gäller fortfarande.