vanligt krypvide
Salix repens var. repens
Ursprunglig.
Vätar, fuktängar och kärrkanter, frisk till fuktig skogsmark, ofta i bryn. Vanligt krypvide förekommer också i fuktig ängsmark; det verkar gynnas av bete, men växer även i slåtterhävdade ängen. Spritt till diken, åkerrenar och fuktiga grustag.
Vanligt krypvide är spritt över hela Gotland, från Sundre till Fårö; på Gotska Sandön är dock bara två förekomster antecknade, och krypvide saknas helt på Karlsöarna. Möjligen var vanligt krypvide förbisett i början av 1800-talet; i senare floror (Eisen & Stuxberg 1869, Johansson 1897) karakteriserades det som allmänt, vilket också är dagens frekvens.
Första fynd
Landeberg (ms 1811, jfr Johansson 2010) anger tre arter från Linnés Flora Svecica (Linnæus 1745a): S. incubacea (807), S. fusca (803) och S. repens (814). I dagens systematik skulle alla, utifrån Linnés beskrivning, troligen inkluderas i vanligt krypvide ssp. repens var. repens. Vanligt krypvide nämns först i tryck hos Säve (1837, S. fusca β repens, i övers.): ’här och där’. Wahlenberg (1826) sammanförde Linnés fyra arter till en art, S. fusca, med varieteterna β repens och γ arenaria). Samlad redan 1701–02 av Münchenberg, men i hans örtabok utan åtskillnad lagd tillsammans med pors Myrica gale.
Utbredning
Allmän, 159 kartblad. Provrutor: 3,7 %.