Kulturföljeslagare, även förvildad.
Främst i starkt kulturpåverkade miljöer, t.ex. åkrar, åker-, dikes- och vägrenar, beten, jord- och skräptippar; även i mer naturliga gräsmarker, någon gång i lövskog; ofta antecknad i ängen.

Denna underart bör ha ökat i frekvens eftersom den använts som vallväxt sedan början av 1800-talet (Johansson 1998).