Ursprunglig.
Hårmöja är tidigare angiven från några grunda småvatten på Gotland. Den är svår att avgränsa från landväxande svältformer av grodmöja, som kan ha små blommor med få ståndare. Utöver Johanssons uppgifter – han anger (Johansson 1897) även ett fynd av Grevillius från ”grunda vattenpussar” söder om Lillträsk i Bunge – finns några äldre herbariebelägg (1849–92) från Rone, Eksta, Östergarn, Vänge och Fleringe som senare har bestämts till hårmöja (UPS det. G. Samuelsson 1921).
Under senare tid har hårmöja också uppgetts från Stajnträsk, Fårö (Sturevik 1982). Beläggsexemplar härifrån saknas dock, och en genomsökning av området 1995 visade bara former av grodmöja med små blommor och få ståndare (GI, BGJ, BL, JP). Samtidigt återbesöktes också de äldre lokalerna vid Hau rävlar, där enbart småblommiga grodmöjor sågs, och Lillträsk, där området förändrats starkt under senare tid och inga möjor alls var tillstädes. Av allt att döma finns den inte på Gotland i dag.
Första fynd
Utbredning
Utgången (?).
Lokaler
äldre uppgifter (beläggen i UPS är bestämda av G. Samuelsson 1921, undantaget dem från Klinte och från Bunge):
– Rone, i mynningen av en liten bäck som flyter ut i Ronehamn, 1881 (K.J. Lönnroth i UPS). – Eksta, 1849 (K.J. Lönnroth i UPS).
– Klinte, Klintehamn, 1861 (K.F. Thedenius i UPS).
– Östergarn, Katthammarsvik, 1872 (K.A.T. Seth i UPS, J.E. Zetterstedt i UPS).
– Vänge, vid bron nära kyrkan, 1849 (K.J. Lönnroth i UPS).
– Fleringe, Hau rävlar, se primäruppgift; Ar, i utloppet av Arsträsk [Bästeträsk], i rinnande vatten, 1892 (KJ i S), av K. Johansson bestämd som en varietet av grodmöja, men ombestämd som hårmöja av G. Samuelsson 1921.
– Bunge, S. Lillträsk, 1879 (A.Y. Grevillius i UPS), se ovan.