Förvildad, bofast.
Odlad och förvildad till trädgårdskanter, vägkanter, spridd på kyrkogårdar, i parker, ängen och lövskog (ofta ursprungligen odlad här eller i närheten). Mer tillfälligt utkommen till sop-, skräp- och jordhögar samt sandtag.
Blomman är himmelsblå eller vit, ibland mycket ljust blå; i förvildade bestånd oftast blå. Exemplar med vita blommor har noterats från Fide (Larsson 1994), Etelhem (Fries 1932), Levide (GI ca 1993) och Bäl (JP 1996).
Första fynd
Ahlfvengren (1888): kyrkogården i Hejde (troligen förvildad) samt vid fyrstationen på Gotska Sandön, Fårö (enligt H. Kahl). Tidigast samlad i Klintehamn i Klinte 1883 (M. Lönnroth i GB), men exemplaret kan ha varit odlat. Från Gotska Sandön samlades den också 1908–09, troligen från odlade exemplar, och den har även påträffats tillfälligt förvildad på soptippen vid fyrbyn på Gotska Sandön 2004 (Ingmansson & Petersson 2006).
Utbredning
Mindre allmän, 51 kartblad, 79 km2-rutor.
Lokaler
Äldre uppgifter (uppgift saknas om status på plantorna):
– Öja, Olovs, 1931 (Fr i S).
– Etelhem, vid stationen, i äng, 1902 (M. Sondén i S), 1909 (A.G. Eliasson i S, UPS), 1922 (Fr i LD, S; Fries 1932).
– Eksta, St. Karlsö, Hien, odlad, 1936 (N. Linnman i S), ”förvildad (1936 NL
– 1973 IF [I. Fröman])” (Fröman 1974).
– Klinte, se primäruppgift.
– Hejde, se primäruppgift.
– Visby, 1903 (G. Romell i S); Länna, i parken, 1889 (O.W. Wennersten i S, VI); St. Hästnäs, i parken, 1890 (KJ i UPS; Johansson 1897).
– Roma, 1903 (H. Magnusson i GB); Järnvägsparken, 1947 (Fr i LD, UPS).
– Akebäck, 1922 (SNS i VI).
– Follingbo, Dede sågäng, 1932 (Fr i S).
– Endre, Stenstugu, 1904 (KJ i UPS).
– Tingstäde, 1905 (KJ i UPS); vid träsket, 1908 (J. Erikson i LD); Rosarve, 1919 (Fr i LD, S).
– Fårö, se primäruppgift.
