Ursprunglig.
Rik, torr till frisk skog, ofta på f.d. inägomark med stensträngar och järnåldershusgrunder i ängsbarrskog, granskog, lövskog, hassellundar och ängen samt i och nedom kalksluttningar. På många lokaler finns flera spridda växtplatser. Johansson (1897) hänför arten till gruppen ”lundväxter”. Sydgränsen för strävlosta på ön följer linjen Eksta–Fardhem–Etelhem–Alskog. Äldre fynd finns från 35 lokaler, och strävlosta verkar således ha ökat, vilket förmodligen beror på att betet har minskat på utmarkerna.