Gotlands flora - fingerborgsblomma

fingerborgsblomma

Digitalis purpurea

Förvildad, bofast.
Odlad växt som har kommit ut till skräp- och soptippar samt vägkanter och skogsbryn i närheten av trädgårdar och stugor. Åtminstone på Gotska Sandön har den funnits förvildad sedan 1970-talet och räknas därmed som bofast (jfr Johansson & Larsson 1997).

Första fynd

Högberg (1843): ”Gottl.”. Johansson (1897, med text i liten stil) kommenterade denna och andra källor: ”har enligt uppgifter från olika håll anträffats förvildad”. Johansson nämnde även Landeberg (ms 1811), men fingerborgsblomma är inte medtagen i detta arbete (jfr Johansson 2010).

Utbredning

Sällsynt, 6 kartblad, 6 km²-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983 (alla utom Talludden hos Johansson & Larsson 1997):
– Ardre, Ljugarn, på trädgårdsutkast (ALu, ESn).
– Eskelhem, 330 m SO kyrkan, i vägkant utanför trädgård, 1992 (164443 637613 EBJ).
– Visby, Talludden, fröspridd vid f.d. koloniträdgårdar, 2004 (16499- 63956- EBJ).
– Roma, N Högbro, i skogsbryn nära handelsträdgård, 1993 (165990 637795 EBJ).
– Fårö, Gotska Sandön, ca 100 m N Hamnudden, spridd vid en liten stuga, från 1988 (gula och rosa blommor; 16996- 64735- GI m.fl.; Ingmansson 1988, Ingmansson & Petersson 1989) till 2004 (Ingmansson & Petersson 2006), sedd här tidigare (Lindgren 1977); Fyrbyn och soptippsområdet från 1988 (169801 647935 GI m.fl.; Ingmansson 1988, Ingmansson & Petersson 1989, 2006) till 2009 (JP), sedd här tidigare (Lindgren 1977).

Äldre uppgifter:
– Västerhejde, mellan Högklint och Kneippbyn, vid järnvägen, 1928 (O. Gelin i UPS).
– Fårö, Gotska Sandön, se ovan.