knytling
Herniaria glabra
Ursprunglig.
Öppen, torr till frisk (vinterfuktig), nött miljö med obefintligt eller utglesat växttäcke. På hällmark och alvarmark (här troligen ursprunglig), ofta på stigar eller i körspår, även ut mot vätkanter. Sekundärt spridd på sand- eller grusmark, vägkanter, markvägar, stigar och gårdsplaner; gynnad av markstörning. Knytling växer även i betad gräsmark, helst i jordblottor i tramp- eller körspår. Johansson (1897) angav ”Mycket allm.”. Dagens frekvens är knappast så hög, vilket innebär en viss minskning under 1900-talet, troligen beroende på minskat slitage från betande djur.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 6 juli 1741): på resan från När till Burs. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg (i övers.): ’bland rovor’.
Utbredning
Allmän, 167 kartblad.
