skelört
Chelidonium majus
Kulturföljeslagare.
Gårdsmiljöer, ogräs i äldre trädgårdar, murar (särskilt ofta vid kyrkogårdar), gödselstäder, odlingsrösen, jordupplag och skräphögar; även vägkanter, åkerrenar och åkervägar. Arten föredrar näringsrika, gärna skuggiga miljöer. Någon gång på större avstånd från bebyggelse, exempelvis vid Tjängvide luke på Torsburgen i Kräklingbo, där den växer i blockmark längs stigen upp på berget.
Av biotopvalet att döma är skelört en kulturberoende inkomling på Gotland. När den kan ha kommit till ön är svårt att säga; förmodligen är den gammal. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Täml. allm.”, men skelört är något vanligare i dag.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 4 juli 1741): ängar vid kyrkan i Östergarn. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 159 kartblad, 716 km2-rutor.
