praktbrunört
Prunella grandiflora
Ursprunglig.
Företrädesvis på torr till något fuktig ängsmark och i ängen; även hällmark, tallskog eller barrblandskog. Ej vanlig i jordbrukslandskapet. Johanssons (1897) karakteristik ”Allm. på kalkhaltig jord” beskriver även dagens förhållanden bra.
Varierar med vita eller rosa blommor (Larsson 1994). Någon gång har den parflikiga blad (Johansson 1910b): ”f. pinnatifida”.”Othem nära Ytlings (T. Westergren 97!)”. En flikbladig form är även funnen på norrsidan av Muskmyr i Sundre 1985 (BL).
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a nr 498, som en varietet av brunört); mer utförligt i reseberättelsen (Linnæus 1745b, 27 juni, 1 juli och 3 juli 1741), ”en förändring”, ”flore magno” av brunört. I Münchenbergs herbarium, från 1701–02, är arten inlagd tillsammans med brunört. Först Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) använde namnet Prunella grandiflora.
Utbredning
Tämligen allmän, 123 kartblad. Provrutor: 4,8 %.
