Ursprunglig. 
Växer naturligt i åar och alkärr; även i kanaler, bryor på beten och fuktiga grustag, tidigare i kvarndammar. Gles igelknopp tycks i stort sett undvika öns skogar och renare kalkområden. Johansson (1897) angav bara 16 kända lokaler (i flera fall angivna som socknar), men hans ”Flerst.” motsvarar dagens mindre allmän. Det är tveksamt om arten ökade under 1900-talet.