Ursprunglig; även förvildad och inkommen med gräsfrö.
Öppna, torra kulturpåverkade miljöer: grusiga strandvallar, torrängar, gräsmarker, väg- och åkerrenar, ängen; även ruderatmarker, jord- och skräphögar samt grustag, någon gång på betad strandäng. Beståndsbildande, t.ex. på vägkanter och något kulturpåverkade gräsmarker. Johansson (1897) räknade knylhavre till ”kulturgränsens växter”, vilka vid hans tid inte varit föremål för odling – viss odling förekom dock redan på 1830-talet (Johansson 1998) – men som är beroende av kulturskapade miljöer. Arten är troligen ursprunglig på stränder, där Englund (1942) noterade knylhavre på 171 strandavsnitt under inventeringarna 1928–36. Han angav att den växte på grusstränder runt gränsen för högvatten (supralitoralen). Arten är även odlad och förvildad samt inkommen med gräsfröblandningar (Hylander 1943a, 1953, Nilsson 1981, Johansson 1998).

Johansson (1897) betecknade arten som ”Täml. allm.”. Arten förefaller alltså ha ökat under 1900-talet, troligen genom spridning av kulturformer. Knylhavre är rätt spridd på ön, vilket framgår av den ganska höga andelen i provrutorna.

Enbart vanlig knylhavre ssp. elatius är känd från Gotland.