Ursprunglig.
Torr, oftast sandig, ibland fårbetad ängsmark, sandhed; även enstaka ex. i sandiga åkrar, på strandängar och på kalkhäll. Vårvicker är allmän på Storsudret men sällsynt på norra Gotland, undantaget Fårö där den är tämligen allmän. Arten har ungefär samma utbredning som Johansson (1897, 1910b) angav; kanske har frekvensen ökat något, främst på Storsudret. Tidigare möjligen något förbisedd p.g.a. sin tidiga blomning.