Gammal (?) kulturföljeslagare.
Ogräs i åkermark, på beten, åkervägar, markvägar och vägkanter. Mer tramptålig än stor trampört ssp. aviculare. På havsstränder är bägartrampört inte vanlig eller saknas helt. Englund (1942) redovisade två fynd av P. *aequale, men detta kan även ha syftat på smal trampört ssp. neglectum eller spetstrampört ssp. rurivagum. Underarten är ofullständigt noterad under Projekt Gotlands flora, men inventeringsuppgifter från Hangvar (TK), med fem fynd i tre kartblad, tyder på att bägartrampört (åtminstone i det området) bör vara tämligen allmän, men inte lika vanlig som stor trampört. Äldre uppgifter med belägg (i S, UPS) finns från tio socknar. Bägartrampört bedöms i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007) vara en gammal kulturföljeslagare. Vi har inga uppgifter som tyder på att det skulle vara annorlunda på Gotland.
Första fynd
Johansson (1910b): ”vid ett torp mellan Lummelunda och Stenkyrka (Le 1910)”. Fyndet följde på Lindmans beskrivning av bägartrampört (som arten P. calcatum) 1904. Äldsta kontrollerade kollekt är samlad vid Gervalds i Hejde 1882 (An i S det. T. Karlsson 1994).
Utbredning
Troligen tämligen allmän, 10 kartblad, 13 km2-rutor.