Gotlands flora - ärt | Botanikportalen

ärt

Pisum sativum

Förvildad, tillfällig.
Spridd från odling till torr, öppen mark, gärna i jordblottor, t.ex. sandiga körspår över kalkhäll, alvar, torrbacke; även vägkanter. Såväl foderärt var. arvense som trädgårdsärt var. sativum har noterats från Gotland som förvildade.

Första fynd

Landeberg (ms 1811, som P. arvense; Johansson 2010): ”V. bland vintersäd i Läderbro, Fole och Wäte”, förmodligen ur frön från tidigare odling. I tryck hos Afzelius (1844): Stånga. En kollekt från Gotland (utan lokal, Afzelius i LD) är bestämd till ssp. arvense.

Utbredning

Sällsynt, 8 lokaler på 7 kartblad, 7 km²-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983 (ej bestämda till underart):
– Lojsta, ca 200 m N vägen vid Kvie, 1986 (1654-- 6358-- BSn, SSn). Uppgiften hos Johansson & Larsson (1996), att trädgårdsärt avsågs, kan inte styrkas.
– Lau, 600 m V Snausarve, 1 ex. på älväxingalvar 2001 (167072 635616 JP).
– Tofta, skjutfältet, 250 till 500 m S f.d. Norrgårda, över 50 ex. i sandiga körspår 2001 (164056 638201 JP); 1,5 km SSO Stavklint, 2001 (164007 638270 JP).
– Gammelgarn, n.v. delen av Herrgardsklint, ovanpå klinten, ca 10 ex. 2000 (167670 636772 JP).

Äldre uppgifter (odling/förvildning anges ej; ej bestämda till underart):
– Tofta, Krokstäde, 1884 (T. Sillén i VI).
– Vallstena, 1896 (O. Olsson i VI).
– Bro, tidigt 1900-tal (SNS i VI).