Ursprunglig.
Sandstränder, i blottad sand. Enligt Englund (1942) är arten bunden till tånggödslad sand men växer inte på ren tång. Ett fynd i en potatisåker nära havet har också noterats. På många lokaler finns den kvar sedan lång tid tillbaka, men en viss fluktuation föreligger.

Englund (1942) hade 111 lokaler för sodaört efter sina inventeringar 1928–36 (Gotska Sandön ej inventerad) jämfört med 97 för samma stränder under Projekt Gotlands flora. Sodaört saknas inom stora delar av de norra delarna av huvudön. Arten har gått starkt tillbaka på västkusten norr om Visby, medan den i stället etablerat sig starkare i Sproge–Eksta, på Östergarnslandet och i Norrlanda. På Norrlanda strand sågs den av K. Johansson (Johansson 1897), saknades då Englund inventerade stranden under 1930-talet men var under våra inventeringar åter väletablerad där.