Ursprunglig, även förvildad.
På träd och mark i ängsbarrskog, hällmarkstallskog och blandskog, på kalkklippor och block samt över kalkklapper och i karst. Även förvildad från odling på tomter, kyrkogårdar och liknande miljöer.

Murgröna förekom enligt Johansson (1897) ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän. Pettersson (1958) markerade ca 100 lokaler på en karta, vilket tyder på en viss ökning sedan slutet av 1800-talet. Sedan 1950-talet har murgröna ökat ytterligare. Utmed västra kusten har den utvidgat sina förekomster inåt land (p.g.a. mildare vintrar?), och på södra Gotland finns ett pärlband av lokaler som följer vägnätet och bebyggelsen; hit är arten troligen fågelspridd (från odlade exemplar?).

Enligt Pettersson (1958 s. 14) blommar murgröna endast utmed kusterna. Detta stämmer inte riktigt längre, blommande murgröna har exempelvis noterats i Vall (BGJ). Det kan bero på mildare klimat, men man kan också gissa på att murgröna på senare tid har spritts från odlade plantor med främmande proveniens.

Murgröna är Gotlands landskapsväxt.