Ursprunglig.
Torr ängsmark, gynnad av bete och tramp; även på hällmark och kalkklippor, i grund jord eller i kalkgrus samt i strandklapper. Finns också i vätartad mark – tål fuktiga förhållanden vintertid – liksom i körspår på stigar och körvägar, även här uppenbart tramptålig.

Varierar med vita (Afzelius 1844, Fries 1932, Larsson 1994), rosa (Ardre 1957, BP i UME) och blekblå blommor (Bro stajnkalm 1999, JP).

Johansson (1897) bedömde arten som allmän. Det gäller även i dag; harmynta förekommer över hela Gotland, så när som på delar av Romaslätten.