berggröe
Poa compressa
Ursprunglig.
Kalkhällar, torrängar, gräsmark, gles tallskog, ibland noterad i ängen; även åker- och dikesrenar, körvägar samt vägkanter. Berggröe har spridda förekomster och är beståndsbildande i flera torra miljötyper. Dess vanlighet på ön framgår av den höga andelen i de undersökta provrutorna. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer ännu bra.
Första fynd
Linné (Linnæus 1741 nr 10): växer allmänt på Gotland på de allra torraste markerna, där flisen eller hällen knappt täcks av jord. Första litteraturuppgift för Sverige (Nordstedt 1920).
Utbredning
Allmän, 182 kartblad. Provrutor: 21,0 %.