Inkommen (?), bofast.
På sand i åkerkanter, beten, sandmark, gles tall- och aspskog, något fynd på dikad torvmyr. Sällsyntare på norra Gotland. Johansson (1897 s. 43) anförde lentåtel bland ”kulturgränsens växter” och markerade (med frågetecken) att den ”i allra senaste tid” blivit införd till ön. Han angav lentåtel som ”Sälls.; på sand”. Bara 17 växtplatser anges fram till 1927. Tydligen ökade arten något under 1900-talet.
Första fynd
Afzelius (1844): i Sproge på fält mellan Tjängdarve och landsvägen samt i åkrar nära Langstitestrand. Samlad vid Langstitestrand i Sproge 1841 (P.C. Afzelius i UPS, VI). Johansson (1897) angav i stället Langstitestrand i Eksta (den socken där namnet Langstite numera anges på kartor). Nära Tjängdarve fanns lentåtel ännu kvar i en åkerkant 200 m väster om Mårtens 1984 (164250 635025 GI).
Utbredning
Mindre allmän, 44 kartblad, 60 km2-rutor.
