Ursprunglig.
På L. Karlsö växer stenfrö i en kalkgrotta, i Visby i en skogbevuxen kalksluttning och i kanten mot en ängsmark, 150–200 m från stranden, och i Norrlanda i strandnära busksnår på klapper, grus och sand. Från samtliga lokaler är den känd sedan åtminstone mitten av 1800-talet.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 3 kartblad, 4 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Eksta, se primäruppgift.
– Visby, s. och ö. kanterna av Åhsbergska hagen, spridda ex. längs en sluttning, sedan åtminstone 1987 (165048 639613 BL m.fl.; Ingmansson & Larsson 1987), 22 ex. 2005 (JP), kvar 2012 (Johansson 2012a), först noterad från ”nära Snäckgärdet” i Visby, 1829 (C. Säve i VI; Säve 1837).
– Norrlanda, n. delen av Liste ängar, förbi Hammars fiskeläge norrut mot Skärsudden, spridda grupper, från 1983 (t.ex. 167695 638065, 167725 638115 RJ; Ingmansson 1984c, Johansson 1989b) till 2007 (JP), från Hammars först uppgiven av Wö och Kahl (Johansson 1897).
Äldre uppgifter:
– Eksta, se primäruppgift.
– Visby, se ovan.
– Norrlanda, se ovan.
– Bro, Ytlings, förvildad från Vestergrens trädgård, 1917 (TV i S; ursprungligen planterad enligt Vestergren 1913).
Osäkra uppgifter:
– En prick i Hulténs atlas (1950, 1971) från s.ö. Gotland har ingen känd referens.
– Eksta, St. Karlsö vid Älmar, 2007 (163023 635275 TGu, UBA i ARK), här förgäves eftersökt av SHe. Eksta, St. Karlsö och Sanda, Vivesholm (Landeberg ms 1811; jfr Johansson 2010) kommenteras av Johansson (1897): ”Skall dessutom hafva förekommit på St. Karlsö och vid Klintehamn enligt Lg.”